a

 

E-post: th.n.g.magnusson@gmail.com

+46703122984

______________________________________________________________________

Atelje Hea Höglundagatan 60 Sunne

visar under Kulturveckan i Sunne 3-10 augusti 2025

Vernissage 3 aug 13-16

Öppet alla dagar 13-17,

 

Fotografi Sergio Santimano

Emaljer Bodil Magnusson

Historik – vad är emalj

Tekniskt sett kan man kortfattat säga att emalj är en glasmassa infärgad med vita, svarta och kulörta metalloxider.
Historiskt sett har emalj en lång tradition. Fram till början av 1800-talet var emalj ett exklusivt material som i huvudsak användes hantverksmässigt i samband med guld- och silversmide. Den traditionen har fortsatt in i våra dagar men parallellt har industrin sedan
använt emalj, om än inte samma sorts emaljer, till sina produkter.
I början av 1800-talet lärde man sig att emaljera på gjutjärn. Något senare på järnplåt. Det sistnämnda utgör grunden för dagens emaljindustri. Metoder, teknik, material och hållbarhet har under tiden utvecklats. Till skillnad från den transparenta smyckeemaljen är dagens industriemalj opak, högbränd och har stålplåt som värdmaterial. Det är på emaljindustrins tekniska landvinningar nutida emaljmåleri bygger. Det var också inom emaljindustrin på Gustafsberg badkarsfabrik det hela började i slutet av 1940-talet. Den omedelbara bakgrunden var behovet av nya material för den offentliga konsten, som vid denna tid, pga 1% -regeln befann sig i ett gryende expansivt skede. Det gällde att få
fram ett material som stod sig i hård miljömässig påverkan, som klarar fukt, temperaturväxlingar, luftföroreningar och solbelysning utan att ta skada eller förstöras. Såväl på husfasader som i underjorden, i tunnelbanan, fanns det behov av ett tåligt material.
Under de drygt 80 år som förflutit sedan dess har emaljen använts som konstnärligt uttrycksmedel och sedan 1985 finns en emaljverkstad inom Konstnärernas kollektivverkstad i Göteborg. Det finns även ett antal emaljverkstäder som Sprakared emaljverk, Falu emaljskyltar AB,
Emaljskylten Warberg som främst gör skyltar men även bistår konstnärer vid större konstnärliga gestaltningsuppdrag.
Som helhet sett i Sverige och övriga Norden är emalj ett litet material och väl också en smula kontroversiellt. Materialets blankhet, slutenhet och kyla skapar reaktioner för och emot. Så har det varit sedan slutet på 1940-talet när emalj debuterade som konstnärsmaterial. Icke desto mindre och delvis just därför är emalj ett material med många möjligheter och stark utstrålning

 

Målningar Thomas Magnusson

Välkommen

 

Presentation av konstnärsskapen

Introduktion till Sérgio

Sérgio Santimano was Born in Mozambique in 1956. He works in the tradition of classic documentary and reportage photography, having worked as a photographer for most of the ´80s.
 
In 1988 he moved with his wife to Sweden where he worked and studied documentary photography. 
 
After the war in Mozambique ended in 1992 he started working as a freelancer, documenting the consequences of war and the reconstruction of the country in such projects as ”Mozambique – Caminhos/The long and Winding Road” and ”Cabo Delgado – A photographic History of Africa”. From 2001 to 2005 he worked on ”Terra Incognita”, an homage to the people of Niassa. He also travelled to his Indian roots in Goa and created two projects, ”India Intima” and ”Legacy”. 
 
Santimano works both in Sweden and, since 1992 in Mozambique. In a first bigger project he explored, on several trips, the most northern province, Cabo Delgado. For this we received a scholarship from Konstnärsnämnden, the Swedish Art Academy. As a result, the outstanding series ”Cabo Delgado – A photographic History of Africa” emerged. 
 
On his trips to the north of Mozambique Santimano always visits Ilha de Mocambique (an island in the Indian Ocean and UNESCO Cultural World Heritage), the legendary first Portuguese base on the way to India situated on the East African coast, where he is working on another long-term project. 
 
Since 1992, Sérgio Santimnano has exhibited extensively in Africa, Sweden, Europe and India.
 

 

Bodil Magnusson, Bodil Magnusson är utbildad vid Hovedskous målarskola (nuvarande Göteborgs konstskola). Samtidiga studier i konstvetenskap och historia vid Göteborgs universitet gav möjlighet till ett arbete vid Mölndals museum och att också hålla sitt konstnärskap levande. Från 1996 följde arbete som konstintendent i Mölndals stad fram till pension 2018. Under alla år har den konstnärliga inriktningen varit grafik och emalj som utförts på Konstnärernas kollektivverkstad i Göteborg. Idag verkstadsansvarig tillsammans med Mia Frankedal och
som ledare för kurser i emalj för konstnärer och konstskolestuderande. 
——————
Utgångspunkt för emaljerna är Harry Martinssons rymdepos Aniara.  
1956 då eposet publicerades var det en förtvivlans varning i kärnvapnens och de ekologiska hotens tid.  Aniara utspelar sig på goldondern Aniara, en enorm rymdfarkost som rutinmässigt transporterar åtta tusen emigranter från jorden (kallad Doris) till Mars och Venus eftersom jorden är skadad av miljöförstöring och kärnvapenkrig. Men Aniara hamnar i en meteoritskur, förlorar manöverförmågan och fortsätter ut ur solsystemet. Hoten och medvetenheten om miljöförstöring och kärnvapen är lika aktuella nu. Varför använder vi vår samlade kunskap och intelligens till att göra sådant som skadar vår miljö och oss själva? Vad händer med den vackra blå planeten, blir den obeboelig, går den upp i eld och blir till slut ett stoftmoln?

 

Thomas Magnusson, färgen är det första jag ser. Den besitter en slags livskvalité, känslor och musikalitet. Den kan också metaforiskt peka på  olika kvalitéer av medvetandet. En färg har en kropp men saknar egentlig form och kan breda ut sig lite hur som helst. Det blir bildernas gränser som skapar formen. Trådarna eller rutnäten har tillkommit som en del i detta partitur. Det går också att med ögats medvetenhet vandra in i bilderna.

Allt hänger ihop.

Thomas Magnusson född och uppvuxen i Sunne. Sedan 1983 verksam som konstnär med utställningar i Sverige och världen, och pedagog (ämnesansvarig Lektor på Beckmans Designhögskola) i Stockholm. Deltidspensionär.

 

————————————————————————————–

Nedre Fryksdals Konstförening 60 års jubileum Sundsbergs Gård;

Utställning,  med Sara Rönnbäck ”När havet var här”

 

                 

Rose och Nebbia – Thomas

 

  1. Luftrör – mamman och världen  (2023) Rot från skogen som höggs ner bredvid vårt hus med oljekrita, rakubränd keramik, mitt hår, blå rosett funnen i Berlin, PVC-rör, blå glittertråd funnen i Paris -Sara

                                                 

 

   

 

Fibonaccis horisonter och Grönhet- Thomas

 
  1. Om- Sorg, En Kris (2024) Täcke från när Ivar ännu inte kunde krypa, Tråd – Sara
      

                                                                                 djupet- Thomas

  1. Temporär form (2024)

Jord, Sågspån från Bäckebrons sågverk, Aska från vedspisarna som håller värmen i huset om vintern,

Granris, Rönnbär, Äkta lapis lazuli – Sara

 

           

                Twilight-Thomas

 

  1. Kännande ögon (2022 / 2024) Stålhand, ull från grannens får, lintråd, glittertråd funnen i Paris. (Delar av skulpturer utställda i Berlin där Thomas för första gången fick veta att jag fanns) – Sara

                       

Sara arbetar med kameran   

 

16 oktober till 10 november 2024.

Sundsbergs Gård Sunne

 

____________________________________________________________________________

 

Utställning  Förflyttning med Giulia Cairone 3 december till och med 18 december 2022.

Eldhunden , Sv. Konstnärernas utställningsannex 

Stora Mossens Backe 14 Bromma.

 

         

 

Bilder från utställningen Det Röda och Andra färger Konstnärshuset våren 2021.

 
”Nervus Opticus” 2019    Fiberspace Gallery i Stockholm.

 
 

 

 

  

Konst, Konstnär och Utställningar